Ja, jag är ju väldigt himla glad. Även fast hösten intar sin plats och ångesten har börjat krypa under skinnet på grund av mörkret som hösten medför. Även fast jag missar bussen varannan dag på grund av att jag inte vill lämna värmen i sängen och därefter får ta nästa proppfyllda bussarsel och springa dem sista hundra metrarna till skolan och komma försent ändå. Även fast jag har en pappamammasystersmåbrödervänner-saknad och helst vill undvika telefonsamtal för att det blir så verkligt då att jag inte har dem nära. Men himmel och pannkaka (Citerar min mellanstadielärare, tja.) tänk att jag ändå kan känna av denna gladhet som gör att jag nästintill spriiicker?!?! Och att det skulle vara såhär fett att flytta för att börja på ungefär världens bästa skola trodde jag inte. Hade höga förväntningar. Men till och med dem överträffades. För jag har en rolig klass och en mysig teatergrupp, får ta del av roliga skoltraditioner, kan kika på fina pojkar när jag vill för det kryllar av dem och jag får hänga med nyfunna roligaknasigahärliga vänner plus lite mer. Och ja, jag är somsagt väldigt himla glad. Tja.

/A.